Dagen då min man föreslog ett öppet äktenskap

Dagen började lika konstigt som den slutade: Jag vaknade mitt i en dröm, med kroppen halvt sömnparalyserad och ögon som yrvaket försökte urskilja något i sovrumsmörkret. Konceptet "min sida av sängen", som hamras in i maken varje natt vid läggdags, hade gått honom förbi lika osvikligt än en gång. Varför envisas jag med denna osynliga gränsdragning? För att:

1. Jag är inte (och kommer aldrig bli) en "cuddly sleeper".
2. Jag sover blickstilla på 30 cm bredd, han tar upp hela dubbelsängen och rullar runt.
3. Jag vill somna och vakna med mina egna tankar och känslor, inte hans eviga stånd pressat mot mig.
4. VIKTIGAST: Jag sover som en död och kan inte ge mitt samtycke, vilket han inte heller väntar på.

Den sista punkten fungerar som förutsättning för det jag upptäckte i min halvsömn, nämligen att jag låg på rygg istället för på sidan med ryggen vänd mot honom, med särade ben (ena benet över hans ben), hans ena hand i mitt hår (ja, jag har en grej för att bli dragen i håret, mer om det en annan dag) och hans andra hand på min nyrakade, lena lantmus som uppenbarligen var mer vaken än resten av mig. Jag registrerade vad som hände med samma utomkroppsliga perceptionsförmåga som i mina drömmar och vaknade inte på riktigt förrän han vänt mig tillbaka på sidan, knullat mig bakifrån utan ett ord och sedan somnat igen direkt efter att han kommit.

Flera frågor surrade på en gång i mitt långsamma huvud, som sensommarsömniga humlor med för tunga kroppar. "Vad är klockan? Ska jag upp snart? Har vi precis gått och lagt oss? Höll han sig vaken när jag somnade och rörde mig? Var han själv medveten om vad han gjorde? Var det OK att det hände eftersom det kändes skönt? Varför fick inte jag också komma? Varför slutar det allt oftare med att bara han kommer, han som brukade vara så noggrann med att jag fick komma minst en gång först? Framförallt, MÅSTE jag gå upp ur sängen och kissa bara för att han kom inuti mig eller kan jag bara få sova vidare precis som han?" Ett par minuters försök att somna om, med kallnande sperma som rinner ut över låren, det är tydligen min maxgräns innan jag surt sätter ner fötterna på det iskalla, vackra gamla trägolvet och kniper med alla slidmuskler jag har för att inte droppa på golvet (härlig realism, inte sant?). Måste, måste kissa efter sex. Tack D, min förste älskare, för den regeln. Har aldrig någonsin haft någon urinvägsinfektion eller liknande och det är säkert pga av det.

Spola fram genom några få timmars sömn, sen ankomst till jobbet och en hel arbetsdag med tungt huvud. Precis innan arbetsdagens slut dimper ett mail ner från maken. Bifogat finns ett Word-dokument med den mest öppenhjärtiga kommunikation han någonsin fått ur sig under hela vårt 10-åriga äktenskap. Det handlar mest om vårt sexliv men också mycket om hans känslor för mig och hans önskan att undvika den skilsmässa jag propagerat för under flera års tid. Hans nya lösning: ett öppet äktenskap. Någon slags egenkonstruerad uppgörelse som skulle tillåta oss att behålla den trygghet vi har som familj och samtidigt leva ut de sidor vi (mestadels jag) annars undertrycker och smyger med.

Med tanke på att jag under dessa 10 år hunnit med att bli förälskad i, flirtat, hånglat och haft sex med ett antal män och kvinnor, haft direkt olämplig kontakt med flera ex och gått igenom mer eller mindre öppna perioder av intensiva nätkontakter så står det ju rätt klart att skillnaden mellan "monogamt" äktenskap och "öppet" äktenskap för oss helt enkelt handlar om huruvida jag ska rapportera min förehavanden eller hålla dem för mig själv. Med tanke på hans svartsjuka (som han nu påstår sig kunna stå över, bara han får behålla mig ett tag till) och hans känslor (som jag inte finner något nöje i att såra, tro det eller ej) så tror jag inte att friheten i att han plötsligt kan knulla andra kvinnor med mitt medgivande är tillräckligt för att hålla ihop ett äktenskap som började falla isär innan det ens hunnit starta.