torsdag 28 oktober 2010

Morgonstund har guldigt hår





Ljudet. Jag behöver inte öppna ögonen för att veta vad det är för ljud. Han andas oregelbundet där bakom mig i sängen medan han rör sig själv med en hand och mig med den andra. Mitt nya trick, att sova med pyjamasbyxor, har fungerat. Han rör istället min nakna rygg, vilket inte skulle göra mig någonting om jag bara hann vakna och godkänn det först. Min rygg är så känslig att lite kittling räcker långt som förspel. Hans hand flyttar sig uppåt nacken, leker med nackhåret, griper tag i mitt hår och drar till. Skitstövel. Han vet att jag har svårt att motstå det. Han släpper taget, lindar upp en ny slinga runt handen och drar till igen. Inte med ett ryck, utan med ett långsamt drag som blir hårdare ju längre ut han drar handen. Sååå skönt. Förutom massagen det ger hårbotten (lyckliga, pirrande nervändar...) så är det den mentala faktorn som stimulerar. Han rör mitt huvud åt vilket håll han vill, får mig att svanka med ryggen och sära på läpparna i ett ljudlöst "Ah!".

Någonstans i hårdragningens njutningsdimma försvinner mina pyjamasbyxor. Hans ljud av njutning när han ser min helnakna kropp utsträckt är smickrande att höra, men jag vet fortfarande inte om jag är mer villig än ovillig, så jag håller ögonen stängda och lever mig in i stunden, i den fysiska känslan. Det är ungefär ett halvår sedan han upptäckte min faiblesse för hårdragning, då han drog ut mitt hårband och jag inte kunde hålla tillbaka ett ljud av vällust. Men det är bara de senaste gångerna vi haft sex som han förstått att han kan använda det i sängen, att han njuter av att göra det och se mig under tiden lika mycket som jag njuter av det.

Han smeker mig. Jag ligger på mage. Maken som är ett tekniskt underverk i sängen kan ALLT utom att hitta rätt när jag ligger på mage. Han smeker och smeker och allt som händer är att jag blir mer och mer svullen och irriterad. Inte för att det hindrar honom i hans egen njutning, som han ålagt sin andra hand. Han är nöjd med att se och känna mig. Att jag bara ligger där, orörlig med slutna ögon och trumpen min, är inget han märker och inget jag ens förväntar mig att han ska märka. Det är här jag ska säga stopp, eller hur? Det är här det går från att vara en potentiell källa till fysisk njutning för mig innan jag går till jobbet, till att vara ren underhållning för honom utan egen vinning. Avgörandets sekund kommer...och går mig förbi. Det är för sent. Den välbekanta situationen utlöser ett tillstånd som är helt automatiskt och lämnar mig utan tanke- och beslutsförmåga. Det katatoniska tillståndet. Jag står bakom en glasvägg och ser på helt känslolöst medan kroppen gör det minsta den kan komma undan med för att det ska vara över. "Överlevnadsstrategi" skulle några systrar och kusiner kalla det. De har också börjat sitt unga sexliv med att "stå ut". Det är inget man suddar ut hur som helst.

"Jag vill se när du kommer", viskar han. "Jag kan inte", svara jag med monoton röst. Det är sant, jag kan inte. Jag känner ingenting, varken fysiskt eller känslomässigt. Jag sträcker ner mina egna fingrar (han ser dem bakifrån och älskar synen) och känner efter, men nej, inte minsta pirr. Det känns bedövat, vilket gör att det nästan är som att röra någon annan. Det passar utmärkt med tanke på hur mycket jag redan distanserat mig från det hela. "Är det bara för min skull?", frågar han och menar mina fingrar som rör sig omedvetet. När jag nickar så gör han ett mycket uppskattande ljud. "Jag måste knulla dig", säger han. "Får jag det?", lägger han till, snäll som han är. Inte för att det spelar någon roll nu. Hon som inte är jag säger "Mm" medan jag står kvar bakom glasväggen. Han vänder mig så jag ligger på rygg istället. Jag blundar. Han sätter sig på knä mellan mina ben, kommer in i mig, lutar sig bakåt. Det borde kännas, men det gör det inte. Jag tittar upp i det höga taket som gav mig svindel första morgonen jag vaknade efter flytten. Känner vad han gör men ändå inte. Väntar. Tänker på Mästaren. Att vi kanske ska träffas imorgon i verkligheten. Bara tanken på honom, på hans röst när han säger till mig i telefonen vad jag ska göra med mig själv, brukar få mig att kvida av njutning. Men nu ser jag bara hans ord från gårdagens MSN-konversation framför ögonen: "Du kan inte använda din kropp som betalningsmedel och krockkudde". Hans ord tog så hårt då. Men nu... Det är ju inte jag, det är hon, hon som ligger där och tar emot utan att ge någon mer inbjudan än sin kroppsbyggnad, sin nakenhet och sin brist på motstånd. Tänker istället på Margarita, Mästarens älskarinna. Att jag ska träffa henne på fredag, dagen efter att jag kanske träffat Mästaren för första gången. Att Mästaren och Margarita diskuterat mig, som han skrev i ett sms. Att jag kanske blir huvudrätten vid en av deras middagar. Roligt, nervöst, spännande, hypotetiskt. Men jag känner inte Margarita tillräckligt väl för att tanken på henne ska slå sönder glasväggen och vinna tillbaka makten över min kropp åt mig.

Han griper tag om mina handleder och rycker mig mot sig för att kunna stöta till hårdare. Han rycker och rycker och det skulle fungera bättre om jag spände armarna och höll emot. Men hon är lealös som en docka. Hon vänder huvudet åt sidan och blundar. Han märker inget eller bryr sig inte. Han älskar det. Han knullar hårt och stönar lyckligt medan han drar och drar i hennes armar så att brösten skvalpar som bara naturliga C-kupebröst kan. Jag känner nästan en liten, liten känsla av...någonting, när han ökar takten, men så kommer han och det är över precis när jag kommer in i min egen kropp och hittar mitt medvetande igen. Jag fortsätter titta bort för att slippa den intima ögonkontakten. Han flyttar sina händer neråt från mina handleder och försöker hålla mig i händerna, men allergin mot beröring av handflatorna sitter i hårt ända sen den kom för snart två år sedan. Händerna knyter sig hårt. Fittan har ingen integritet, men handflatorna, det blev jävligt känsligt helt plötsligt. Som att handhållning och ögonkontakt är det ultimata tecknet på samförstånd, på medgivande, på tillit. Men det kanske det är? Utan ett ord gör jag den magiska manövern: rullar ur sängen och ställer mig upp i en svepande rörelse som är utvecklad för att hålla sängen så ren som möjligt. Går till toaletten. Kissar. Ser på min nakna kropp i spegeln, på ansiktet som är lika allvarligt som i barndomen när dagisfröknarna blev rädda, på ögonen som är som två svarta hål. Ser in i hålen och lovar spegelbilden att imorgon, imorgon ska det kännas. Ingen ska röra spegelbildens kropp innan Mästaren gör det. Om han gör det.

På väg till den vackra gå-in-i-garderoben som maken byggde utav kärlek, bräder och vit färg, går jag förbi sängen där han fortfarande ligger. "Du vet att jag ville att du skulle komma också, eller hur? Du vet att jag inte ser på dig som en leksak", säger han som knullade henne.

1 kommentar:

  1. Jag vet inte riktigt vad det är jag läser men fortsätt skriv för guds skull!

    SvaraRadera